Efter beslutet som jag har tagit imorse händer det en massa saker hos mig... Jag var helt borta, gick in i saker och ting runt omkring, tappade telefon och hörde inte det älskling sa till mig i bilen... Detta är första gången på minst 2 år som jag känner mig så här "gone"... Det måste vara positivt för min del när jag inte ha alla dessa krav på mig längre... och det känns så skönt måste ni veta... Just nu måste jag låta allt sjunka ner lite innan jag kan ta en omstart med allt annat igen... Klart att det spökar fortfarande i mitt huvud... och för det mesta handlar det inte alls om mig... Det är vad de andra kommer att tycka... men det kan jag faktiskt inte gå efter... Konstigt att detta lilla beslutet som jag tog nu kan betyda så mycket för mig... Och jag är så stolt över mig själv att kunna säga "NEJ" för en gång skull... Och det ska jag fortsätta med...

Det finns inga ord för att beskriva hur tacksam jag är och hur kul jag hade med er igår... Ni alla gjorde min dag och jag hoppas att alla hade kul också... Tack för alla presenter, kramar, pussar och mycket, mycket mer... Jag vet inte vad jag ska skriva mer än TACK SÅ MYCKET... MINA ÄLSKADE ÄNGLAR I RÖTT... ♥♥♥

TUSEN TACK...♥♥♥

Sitter här hemma ensam några dagar nu och inser att hur mycket jag saknar min älskling... En stund för sig själv är ju inte fel för man hinner med att tänka lite... För jag tycker att i ett förhållande är det två personer som förstår varandra och vi är två olika personer som har sina "privata" också... Det kanske därför vi kan förstå varandra mer än vad många gör... och vi valde att prata med varandra om allt... Det finns visst några stunder som man komma i kant och det betyder inte att man måste bråka för det...

Jag vill nog inte tänka tillbaka vad som hände eller vem har gjort det eller inte... för jag vet över hela mitt hjärtat att den som är sur på mig eller snacka bakom min rygg... ligger tyvärr ett steg bakom mig... För det som jag har hört stämmer verkligen inte i verkligenheten... Så jag lägger inte min energi på det... Just nu, precis nu så tänker jag bara på oss två och de närmaste... som verkligen respektera oss som person och har förstått att det finns ingen som kan förstöra eller dela på oss på något sätt...

Om någon snackar om mig så tittar jag gärna på mig själv och ställer en fråga "Har jag verkligen gjort det???" eller "Är jag verkligen så som de säger???"... Stämmer det så förbättrar jag mig... Stämmer det inte så får väl de titta på sig själv först innan de börjar kommenterar på andra... Bara så enkel tänkande så klara man sig ganska lång... eller hur???...

Jag lever ett jävligtbra liv nu och tänker inte låta någon/något förstöra det vi har... OR JUST TRY TO BITE ME!!!... För då hamnar personen direkt i min "svartlistan"... Och det betyder att personen finns inte längre... även han/hon står framför mig... Har ni märkt det???...

Nu har jag rensat huvudet lite och tänker nu framåt... Mår bra med min älskling och familjen är det bästa jag kan göra nu... Och jag ska nog meditera innan jag gå och lägger mig inatt också... Vi får väl se om jag lyckas med det... Hahaha...
 

Jag älskar er...
Ni vet vilka ni är...
Puss på er och god natt...

♥♥♥♥♥

Helt otrolig ett ett telefon samtal kan få en att tänka så mycket... Jag vet att livet leker ibland men för vissa är ju rena stridfält... Och tack vore dansen som hjälpte mig framåt och vara den jag är idag... Den här gången kommer jag att åka lång och träffa ett underbart dansgäng... full av inspirationer och repekt... Nu är det dag för mig att "skicka vidare" allt stöd jag fick från mina kära och gör något bra för de här ungdomar... Känns så skönt att kunna ge så mycket för de som vill och är tacksam för det lilla de får... Jag behöver inte ett tack... Det ni kan göra är bara att SKICKA VIDARE...♥♥♥

Det var jättemånga som frågade mig "När blir du ledig Banke??"... Vad/hur ska jag svara när mitt schema ser ut så här???... Alla dagar som är markerade är skoltider borträknad (mån-fre 08.30 -16.00)... och det finns säkert en massa saker som jag har inte fått klart än... som kommer att stå på schema under juni-augusti... plus "One Night Stand Med Jocke Bergqvist II"... Därefter drar nyårsrevy igång också från september ända till january 2012... Så jag har "en del" att göra... och vissa dagar är 2 eller 3 ställen som jag måste pendla emellan... Nu ser ni iaf hur mitt schema ser ut... Och som jag brukar säga... "Boka mig i tid om ni ville mig något" hehehe...

Vad tycker ni???...♥♥♥

Efter många år så fick jag en riktig frihet... En frihet som ingen kan veta att det betyder så mycket för mig... Det är precis 3 månader nu sen jag fick körkort och tänker behålla den livet ut... för jag tänker inte förlora den oavsett... Jag älskar att köra bil och det har säkert många som har sett mig bakom ratten... Hahahah... Nu ska jag fira med ett glas soyadrick med choklad smak... Skål för mig... ♥♥♥

Jag trodde aldrig att det skulle funka... men det gjorde det!!!... Ni kanske vet att jag avskyr att vara i närheten av böcker... (inklusiv körkortsboken!!!)... Usch!!! Bläää!!!... Och till slut så klarade jag körkortet... Och nu har jag läst hela boken "Första hjälpen att sluta röka - Allen Carr" som jag köpte med aftonbladet... Är det mirakel eller är det boken som är så bra???... För jag läste klart hela 155 sidor under några timmar... Mycket "tankeställare" måste jag säga och snart blir jag FRI ifrån rökning... Och det här gången ska gå hela vägen... Jag tycker om den här boken och ska nu passera vidare till mina kompisar som vill sluta röka... Efter boken så är det upp till de själva, liksom mig som måste fortsätta att kämpa vidare... Nu ta jag första steget...

Jag rekommenderar varmt denna bok för läsning!!!

Sov så gott nu farfar jag är så tacksam att du tog hand om mig och älskar mig som jag är... Jag kom ihåg när du tog med mig till frisören och klippte mig för första gång för skolan... Du var envis och jag ville inte ha kort hår... Jag var sur och du bara skrattade... och en annan gång när du var sjuk... Du ville dricka sprit och fick inte göra det för mig förrän du har ätit upp mat och mediciner... Du åt upp allt och lite till men fick fortfarande inte spriten för jag tyckte att du skulle sova istället... Jag är så stolt att min farfar är polis och är envis att rätt ska vara rätt... och det roligaste är att jag älskar att jävlas med dig så du blir så förbannad så jag fick skratta lite... Många bra minnen som jag kom ihåg hos dig... Jag älskar dig och hoppas att du är på bättre stället nu min älskade farfar...

Det känns tungt och det kan jag inte göra nåt åt... Det enda jag kan göra nu är att bita ihop och gör mitt bästa... Det känns konstig när han gick bort precis när jag ringde som om han väntade på mig men jag hann tyvärr inte var där vid hans sida... Mycket saker måste göras nu och min mamma ställer upp för fullt med ekonomin... Jag måste åka och vara där vid farmor sida under begravnings ceremoni... och fullfölja mitt löfte till farfar...

Varför känns det så tung just nu???... 
och jag har bara ca 2 timmar på mig att ladda om...

 

Kom hem från skolan och fick en tråkig nyheter... Jag blev puff, väldigt orolig och vet inte vad jag ska göra... Konstig att saker och ting kan/ska hända när jag som mest stressig och den här gången gäller mellan liv & död... Min farfar ligger nu på sjukhuset och är väldig dålig och troligen så kommer han inte att klara sig... Klockan tickar och vi vet inte alls när vi kommer att få dödsbud... Jag har lovat honom att jag ska vara där vid hans sida som han önskade sig när jag träffade honom sist... Det är inte lätt att vara första barnbarn och har alltid varit hans favorit... Jag gav honom ett löfte och jag måste göra det... Jag ska göra allt för att vara där för honom oavsett om jag hinner eller inte...

Jag vet inte om jag har nu fattat än att jag har körkort… Det känns så skönt att det värsta är nu över och dags att njuta av friheten… Första turen i årets första snö är nu avklarat… och det känns som att man har vuxit upp en bit också… Jag är så STOLT över mig själv och är tacksam för allt uppmuntran jag har fått på vägen hit… Min fd. lärare Göran och min bästa killen Kenneth som stod ut med mig under hela processen… Hela familjen och alla mina underbara kompisar…  Jag lovar att självförtroende stiger en del när jag fick körkortet och tack vore er som tjatade, tvinga mig att läsa boken… utan era stöd så skulle jag inte har fått körkort idag… Tack så mycket…

Halloween 1999 fick jag ett besked... ett besked som förändrade många liv... inklusiv mig... Jag kommer ihåg att jag skulle på en halloween fest hos en kompis och väntade ett samtal från mitt ex som bodde då i Thailand... Vi har träffat ett par år och allt var klar att han skulle komma hit till Sverige i februari år 2000... Kvällen hade jag superkul med mina kompisar och var på väg hem... Telefon ringde och jag hörde hans mamma grät och sa att han dog nyss i bilolycka... Jag trodde att det var ett "halloween skämt" som vi brukade skämta om... Men den här gången var det inte... och innan det så har han sagt till mig att han skulle skynda sig hem och ringa till mig... Jag tog åt mig skulden och kunde inte släppa den på ett bra tag... Jag kom hem till mamma och var total förstört... för jag förstod då inte vad som egentligen händer... Sen dess har Halloween varit nåt som jag inte var så sugen att vara med...

Idag Halloween 2010... 11 år senare så saknar jag honom lika mycket... men mår inte dålig över det längre... Jag vet på nåt sett att han finns på ett bra plats och vakar över mig... och idag 11 år senare ska jag ha min första "Halloween Party" som bevisar nu att jag kan släppa det som hände... för jag kan tyvärr inte vrida tillbaka tiden med honom och måste gå vidare i livet... Jag tar ett steg nu... Gör du det också???

Just nu så ser jag faktiskt inte fram emot något... och just nu så vill jag bara försvinna en stund och återhämta min kraft... eller jag kan säga att just nu ser jag bara de "negativa" saker framför mig... Jag är trött, sliten och vill bara ta ett paus ifrån allt och alla och bara vara... Ibland hatar jag allt jag gör... Idag är det verkligen inte min dag... och jag vill att dagen ska vara över nu...

Efter 3 timmar sittande på sängen helt ensam så är jag nu ganska trött på att plugga och ville bara sova... Jag tänker just bara på en sak om hur mycket jag kommer att orka egentligen... Känner mig just nu som en urladdat betteri som är desperat efter en ordentlig laddning... och det blir inte bättre om jag måste plugga så sent på nätterna heller... Men vad ska man göra ett måste är alltid ett måste... och snart ska jag nog ta en ordentlig paus från allt och bara vara för en gångs skull... Det är tydligen lättare att förbruka allt krafter som man ha och mycket svårare att ladda upp det igen... Så jag måste nog vara lite sparsam med mitt batteri så jag kan använda det ett tag till...

Nu släcker jag...
God natt...

Det är alltså inte alls lätt att vara lilla jag som har så mycket kul att göra... Men det finns en sak som jag måste ta itu med så snabb som möjligt och jag är ganska trött på det också... Det är alltså inte alls lätt att inte tänka på det men det dyker ju upp hela tiden... När jag trodde att jag är redo att gå vidare så händer det alltid nåt... och det är inte lätt att bara stänga av heller...

Att sluta röka är tydligen inte så lätt som alla icke-rökare tror... för det krävs rätt mycket kraft och tid under processen... Och nu är det nog dags att ta det på allvar med hjälp av en underbar person som jag litar på till 100%... Vi satt och skrev upp allt och jag insåg att i vissa tillfällig kan jag faktiskt hoppa över och INTE ta en cigg... eller röka bara på balkongen istället för underfläkten och framför datorn... Som tur att jag får fortfarande röka när jag ska B**SA... Hahaha...

Att bryta vanan är inte lätt men jag har iaf en vecka på mig och bevisa att jag klara av de första... och kan gå vidare till nästa punkt efter nästa vecka... Håller tummarna för mig... Jag behöver nog rätt mycket stöd den här gången...

Livet är oftas orättvis och man kan inte skylla på nån... Viss kanske kan välja sitt öde och andra inte... det är ju ganska vanligt... Men tyvärr så är det för många som inte kan/få välja sitt öde som drabbast av det värsta som kan hända i ens liv... Min mamma har försökt så mycket för att fixa allt... och oftas lyckas hon också... Hon älskar sin familj och vill alla väl... Men tyvärr händer nu det värsta i hennes liv och jag är ledsen för det... Morfar har nu gått bort för några timmar sen... Det gjorde så ont i mitt hjärta när hon grät och jag måste vara den som hon kan prata med när hon vill nu...

R.I.P Morfar...
Jag hoppas att du befinner dig på ett bättre stället nu...
♥♥♥

En tanke slog bara till plötsligt... Att livet måste ju fortsätta vidare oavsett vad som händer eller hade hänt... Jag kan säga att jag har gått igenom mycket och lärde mig rätt mycket av alla situationer som jag hamnade i... Ibland var det bra och ibland vara det så klart dåligt... Men vad ska man göra när man måste fortsätta med livet istället än att vara bitter på det förflutna... och släpper allt som hände rätt snabb för att må bra själv... Att respektera andras beslut betyder inte att man acceptera det... men det är nog bättre än att vara bitter på saker och ting som hände... När det gäller mitt beslut så önskar jag att andra ska respektera det även om de inte aceeptera... men det vet jag inte om de gör det som jag gör... men det är bara en önskning från min sida... Alla är väl olika...

Jag fick träffa en person igen igenom FB och det känns skönt att få vet att han mår bra... och saknar mig... Det var sjukt länge sen jag såg honom... och han är en person som hade en stor del i mitt liv... Utan han så finns jag inte här... Tack för att du finns och tack för allt du gjorde för oss... Jag mår bra nu och är tacksam över allt du gjorde... Tack så mycket...

Efter en rätt kämpig veckan så har jag nu insett att saker och ting som händer är det bara jag som bestämmer... Vill jag att det ska vara jobbigt så blir det självklart jobbigt... Men jag vill faktiskt inte så... Och det kanske därför måste jag dra mig upp och ha kul med att vara positiv istället... Det finns så många positiva energi där ute som man kan hämta och ta åt sig istället än att sitta instängd i våra egna tankar...
 
Jag har hört så många som mår dåligt eller de säger att de mår dålig för ingenting... och jag menar "ingenting"... oftas så var det en skit problem så som "en fluga dog vid fönstert eller en hund kissade på gräsmattan"... Ojojoj... Jag lovar att många kan vara så deppig efter så litet problem och inser inte att de har det j*vligtbra... Man blir aldrig "ett offer" om man inte gör sig själv till det... I mitt fall behöver jag bara tid... Tid för att förstå att det var inte mitt fel... min skalle tog inte in det men jag kommer säkert att förstå så småningom...

Jag skyller iaf inte på nån annan... Jag skyller bara på mig själv fast jag var inte ens boven i det hela... Det där lilla satt spår i mitt hjärta och såret börjar nu läkar precis som jag förväntade mig...  Det tar så mycket kraft att förstora upp saker och ting och förväntar sig sympatikänsla från alla andra... för det får man aldrig... Oftas så tänker andra mer än vad man själv tänker eller ser mer än vad man själv se...

Har jag huvudvärk så säger jag inte att jag har "cancer"... men har jag "cancer" så säger jag såklart att jag mår TOPPEN... Jag ska iaf inte göra allt värre än vad det egentligen är...

Det är jag som spökar mig själv... inte andra...
Det är jag som sätta gränsen... inte andra...
Och det är jag som ska må bra... skit i andra!!!...
Ego är nog tillåtet i det här fallet... eller???

Livet är så orättvis ibland och det vet säkert alla om... Men vad kan vi göra åt det då??? Ska vi bara skylla på de andra eller ska vi göra det bättre istället??? och det är upp till var och en... om personen vill ta tag i saken eller inte... Jag går nu igenom en process... en process som ingen annan vet hur mycket det svider varje gång jag tänker på det... men jag måste tänka på nåt positiv och allt går alltid att lösa... och det funkar hur bra som helst... Med positiva inställningar så har jag kommit nu till den punkten att jag våga berätta till en person som står mig väldigt nära... ♥♥♥Min älskade faster♥♥♥... Hon blev chockat på vad jad sa till henne och samtidigt sa hon "Det som har varit, har nu varit... Du måste gå vidare med ditt liv..." Jag känner värmen från henne och jag skulle vilja krama henne nu om jag kunde... Men om 3 veckor ska jag iaf träffa henne så får jag nog krama henne lite extra... En person som verkligen förstår mig och det är jag glad för... Hon har tagit hand om mig sen när jag var liten och lärde mig mycket... mycket mer än vad min egen mamma gör... Och kanske var därför jag kallar henne STOLT att hon är min mamma... Jag är så stolt över mig själv och vägrar ge upp på det här problemet och tänker ta mig hela vägen igonom... oavsett vilkar hinder... Tack för att hon finns för hon betyder sjukmycket i mitt liv... Jag är nu redo för att ta mig ignom allt skit... och jag tror att många är nu beredd att stötta mig...

With so much love...♥♥♥

Många brukar säga att det som har varit... är något som man ska lära sig av... Men vissa saker skulle jag vilja lätt att vrida tllbaka tiden och ändra på det som hade hänt... Men som sagt att det som ha varit är det nåt som jag ska lära mig av.. Men hur då??? Det är inte alls lätt just nu med tanken på vad som egentligen hände... Och jag har ett starkt minne av allt... men kunde bara inte släppa de... Plus att det är svårare att ignorera eller förtränga de som hände efter en lång tid... Jag kan inte längre låtsas som inget har hänt längre... Det går bara inte!!!

Jag har nu hittat kärnan till allt och jag måste bearbeta med den... Som en dörr som nu har öppnat och jag måste ta reda på vad som finns där inne... Det är läskigt att inte vet vad som finns och det känns obehagligt att befinner mig där just nu...